Att vara här men ändå inte... (Del 1)
Kategori: Historier
Prolog
Att vara i livet är tufft och mystiskt.
Det händer alltid något varje dag, rutin eller inte.
Det är fortfarande mystiskt hur fort ett liv kan försvinna och hur snabbt ett liv kan förändras.
Det är alltid någon som dör varje dag, men... Tänk om det skulle hända ens egna familjemedlem?
Det är svårt att tänka sig det och det är om detta ämne denna historia kommer att handla om.
Kapitel 1
Denna historia handlar om den speciella flickan Gwendolyn Richer, som har ett svårt och sorgset förflutet. Hennes enda mål är att skaffa sig ett bättre liv, att skriva ett nytt kapitel - men kommer att behöva stöd för att hamna på rätt stig av vägen.
Hon lever i en fattig familj, med sina föräldrar. Hon är ensambarnet och känner att hon behöver någon att lägga sin tillit på.
Hon och hennes föräldrar har nyligen blivit vräkta från deras förra hus i Sunset Valley och har nu flyttat till Twinbrook. Dock inte till det stället man kunnat trott. Utan dem har flyttat till ett träsk, i ett litet och inte alls för dyrt hus.
Trots att dem flyttat nyligen och Gwen mår dåligt och är ständigt nere, vill hennes föräldrar att hon kommer att trivas i den nya skolan och få nya vänner.
Dem vill verkligen få deras dotter att må bra igen och inte sjunka ned åter igen till mörkret...
Efter det gått några dagar har Gwen börjat vänja sig med den nya skolan och redan fått en speciell vän. Alla andra eleverna är rädda för Gwen, men hennes speciella vän gillar henne som hon är och att hon börjat i deras skola. Gwens föräldrar har märkt att hon gjort framsteg och blivit gladare, vilket gör dem väldigt stolta och glada.
Det blev fredags kväll och Gwen bestämde sig för att bjuda över sin vän Emerald Greenwood. Hon tackade självklart ja och dem fick vara ensamma hemma tills sent på natten - då Gwens föräldrar jobbade sent.
Men det gjorde dem inget. Gwen och Emerald satte sig utanför det lilla huset, ute vid mörkret, och började berätta en historia.
Gwen tände ficklampan och satte den under sitt ansikte, såg framåt för att ge inlevelse i berättelsen.
"... Dörren smällde igen bakom dem och dem stod i en lång korridor. Alla lampor var sönder utom en. Lampan över dem blinkade till då och då och mannen som stod längst fram, såg en skugga av ett litet barn. Varje gång lampan blinkade till, kom skuggan närmre och varje gång barnet kom närmre såg dem att det var en liten flicka i en röd klänning och blodiga fötter som var framför dem..."
Gwen tystnade och Emerald såg förväntansfullt och skräckslaget på sin bästa vän. ".... BU!" skrek Gwen till och Emerald skrek till av förtjusan och skräck.
Båda började skratta och kramade om varandra medan de gick in till huset.
Efter helgen var det en ny skoldag och Gwens klass skulle på utflykt. Det första Gwen hade sett när hon kommit till skolan, var att Emerald klippt håret, färgat om det och köpt nya kläder. Hon liknade Gwen lite mer och hon blev bara otroligt glad över det. Dem kramade om varandra och gick tillsammans på bussen och satte sig längst bak. Dem satt och skrattade och skämtade under bussresan till kyrkogården.
När dem klev av gick läraren framför alla elever som stirrade på dimman som låg över kyrkogården. Vissa stirrade av skräck och andra stirrade av förtjusning. Eleverna sprang mot katakomben medan läraren skyndade sig stressat efter. "Håll ihop.." Var det sista man hörde innan dörren stängdes bakom läraren och Gwen blev kvar ute ensam. Hon såg sig omkring lite snabbt, kände sig iakttagen men tänkte inte mer på det och skyndade in efter Emerald och resten av klassen.
När Gwen kom på stigen hemåt, stannade hon, hörde något prasslande vid buskarna. Hon såg ditåt innan hon såg framåt, mot dörren som stod öppen och hennes föräldrars röster hördes. Hon gick lite närmre och lyssnade på vad dem sa. "James, älskling! Vi måste flytta. Jag är gravid, och vi har inte plats med ett till barn i huset!" Gwens mammas röst var nästan bönfallande. "Snälla Angelica, vi kan inte flytta. Vi måste spara ihop pengar tills vi kan flytta och det kommer ta år tills dess!" James röst var irriterad, som om han fått säga det en antal gånger.
Gwen var förvirrad. Var hennes mamma gravid? Varför hade hon inte fått reda på något? Varför grälade dem om att de inte fick plats med ett till barn i huset? Vad skulle hända med henne?
Frågorna virvlade runt i hennes huvud och hon såg bara tomt mot huset.
Gwen bestämde sig.
"Inte... plats med ett till barn i huset?" Gwen svalde hårt och vände sig snabbt om med ryggen mot huset. Hon sprang snabbt mot gatan, såg sig inte för innan det var försent. Det blev mörkt för ögonen och hon mindes ingenting mer....
Vad tyckte ni? :D
Del 2 kommer att komma senare, dock efter jag köpt Sims 3 Husdjur (Om jag inte har tid emellanåt) :D
Simma lugnt!