Samantha

"Varför skulle vi vilja ha dig här?" Faderns röst ekade i Reis öron.
"Stick, försvinn. Precis som vår mor!" Det var Reis äldre bror.
Hon stirrade bara på dem två, innan hon vände sig tvärt och sprang ut.
"Rei, vänta!" Ropade fadern men en plötslig vänligare röst.
Hon fortsatte att springa, bara att springa utan något färdmedel.
Men Simdaler hade hon, dock hur mycket hade hon ingen aning om..

Rei slog upp ögonen. Hon låg lutad mot baksätet med ansiktet mot fönstret. Hon såg sig omkring, kände inte igen sig.
"Är du okej?" frågade chauffören och hennes blick föll snabbt på honom.
"Jag är okej. Är det här Appoloosa Plains?" Frågade hon, trött men vänligt.
Han nickade. "Första gången du är här?"
Rei nickade och såg ut genom det smutsiga fönstret, mot en park där några hundar sprang och lekte med varandra.
"Du kommer att gilla detta ställe om du är en djurmänniska. Det strövar omkring djur här och alla i grannskapet är trevliga." Sa han och hon såg fundersamt på honom.
Hon nickade bara och såg sedan ut igen, mot en grupp människor som stod och pratade medan deras hundar låg ner på marken, såg på varandra eller bara sov.
Hon svalde och såg bakåt.
"Hur långt ifrån ligger Appoloosa Plains från Bridgeport?"
Taxichauffören såg på Rei i backspegeln med ett höjt ögonbryn.
"Väldigt långt, kära du. Det här är landet. Om jag vet rätt, så är Bridgeport en stor stad? Huvudstaden?"
Rei nickade. "Ja, det är den. Hur många mil..?"
Han såg fundersam ut och höll blicken på vägen för att inte köra av den eller köra på något hemlös djur.
"Lite över 50 mil, skulle jag tro. Kanske mer." Sa han och hon såg på honom, nickade och kände hur hon slappnade av.
Hon var rädd att någon skulle hitta henne, någon hon försökte komma bort från, men tänkte att det skulle vara helt omöjligt. Det borde det vara.



Taxin stannade in framför ett övergivet, gammalt hus. Rei såg på huset, suckade då det var det enda som varit ledigt. Eller snarare sagt, det hade nyligen blivit övergivit. Dem som bott där tidigare hade lämnat alla möbler, allting i huset och låtit allting blivit möglat, slitet och allt annat.
Hon suckade tyst och klev ut ur taxin. "Tack för skjutsen." Sa hon vänligt och han nickade.
"Med nöje, och behöll pengarna. Jag tror du behöver dem mer än vad jag behöver."
Rei nickade och fick fram ett litet leende. "Tack."
Han nickade och när hon stängde dörren körde han iväg. Rei såg på huset innan hon långsamt gick ditåt.
Hon gick upför trapporna och stoppade in nyckeln i nyckelhålet. Hon låste upp och stannade innanför, lät dörren vara öppen. Hon såg in mot hallen, vardagsrummet och köket. Allting satt ihop. Hon rynkade på pannan och suckade, stängde dörren och gick in lite mer.
"Det är väl bättre än inget.." Mumlade hon tyst för sig själv, tyckte det var för öppet men antog att hon skulle vänja sig till slut.
Hon drog bort håret från ansiktet och tänkte på sig mål hon skulle uppnå.
Strömmen fungerade i alla fall, och hon hoppades på att vattnet och värmen skulle fungera som vanligt.



Hon hörde någon cykel stanna till utanför och hon drog blicken mot fönstret. Hon såg på den lilla pojken som hoppade av cykeln, la ner en tidning nedanför trappan och cyklade vidare sedan. Hon svalde, öppnade dörren och gick ner för att hämta tidningen. Hon satte sig vid schackbordet och öppnade tidningen. Det första hon såg var en bild på sig själv. Under stod det en liten text.
"EFTERLYST FLICKA VID 18 ÅR!
Min dotter försvann spårlöst för någon dag sedan och vi har inte hittat henne alls. Jag och hennes fem år äldre bror hoppas starkt på att någon hittar henne och tar med henne tillbaka till Bridgeport.
Vi saknar henne otroligt mycket och vill ha tillbaka henne."
Rei fnös och tryckte ihop tidningen innan hon kastade den framför sig mot den andra stolen.
Det skulle vara hopplöst att gå runt i staden i samma kläder och frisyr som hon alltid haft.
Hon var tvungen att göra om sig totalt. Hon drog upp simdalerna och la dem på schackbordet, brydde sig inte om att hon råkade välta några schackpjäser.
"100.. 300.. 500.. 1000." Hon suckade tyst och la ner simdalerna i fickan.
Hon hade 1000 Simdaler och det skulle hon inte klara sig långt på. Speciellt inte om hon skulle gå till en frisör och en klädbutik.