Samantha

Det var en solig men kall morgon när Sharon vaknade till utav att tidningen föll i hennes ansikte. Tidningspojken som gav ut tidningarna var aldrig snäll mot henne och väckte henne jämt med att kasta tidningarna på hennes ansikte.
Hon hade dragit på sig sina trasiga kläder och satt sig vid det lilla träbordet hon kallade köksbord. Av alla hennes besparingar hade hon lyckats bygga en liten toalett och väggar. Hon hade köpt möblerna på rea för sina sista besparingar. Det kanske var dags för ett jobb?
Hon letade igenom tidningen men hittade inget intressant. Kanske hon inte skulle gå via sina intressen utan borde bara ta något så att hon fick pengar, men att inte ha något jobb som hon inte var intresserad utav fick henne att tappa intresset och orken att ta sig till det jobbet.



Hon gick in till det lilla badrummet och stirrade på sin spegelbild i det spruckna spegeln. Hon suckade. Ögonen var mörka, läpparna svagt spruckna och håret alldeles risigt. Hon startade kranen med hopp att vatten skulle börja rinna. I flera dagar hade vattnet strulat i kranarna. Hon rätade på ryggen när inget vatten kom ut.

"Varför skulle jag ha tur för?" Frågade hon sig själv och skakade på huvudet åt sig själv.
Hon började jogga ner för backen och ner mot biblioteket. Där kunde hon bygga upp sina färdigheter så att hon kunde få det jobb hon ville ha, inom vetenskapen.

Hon gick fram till en utav bokhyllorna och hittade en bok om logik. Hon snodde åt sig den och slog sig ner på stolen. Hon ville gärna ha mer möbler. Mer fina möbler så kunde hon sälja dem andra. Hon kanske kunde knycka något när ingen såg?

Hon satt djupt försjunken i boken så fort hon läst några sidor och glömde snabbt bort att hon planerade på att knycka något.