PGC - Bolton (del 2)
Kategori: Bolton
Jag hade fått jobbet, redan direkt. Dem hade sagt att de behövde personal väldigt snabbt och dem andra två som kommit dit och sökt hade varit klumpiga och förstört en del bara att ha fått en rundvisning. Jag höll tyst om min otur och nickade att jag förstått. Så praktik fick jag börja med. för att se om jag skulle klara detta. Jag blev bara mer nervös. När jag kommit hem hade jag haft svårt att sova och kikade på stjärnorna istället tills jag blev trött. Jag fick inte mycket sömn men förhoppningsvis tillräckligt. Jobbbilen stod utanför och tutade högt, säkert så att dem väckte grannarna jag inte hade. Jag bytte om till mina jobbkläder jag fått tagit med och drog ett djupt andetag, innan jag gick mot bilen med ostadiga steg.
Klockan var 16.00 när jag kom hem. Jag hade snabbt duschat av mig, innan jag lagt mig i sängen ochsomnat. Det hade varit fullt upp på jobbet... För att vara ny och praktikelev. Jag vaknade upp vid 19.00 och kom på en sak. Jag hade träffat en man där... Ev.. Evan? Evan Best? Jag skakade på huvudet. Något sådant var det. Jag hade redan svårt att skaffa vänner, men kunde försöka bli vän med honom. Så jag drog upp telefonen och ringde honom. Jag hade tur och han skulle komma över så fort som han kunde.
När jag såg att han gått genom fönstret, började jag göra ordning våfflor. Tröstäta. Men när jag tog ut dem från ugnen var dem brända. Jag suckade. Jag kunde inte ens laga mat rätt.
Vi stod ute i sommarkvällens värme och skämtade. Pratade. Lärde känna varandra. Mina fjärilar i magen började växa större. Började jag få känslor för honom?
Vi började spela sten, sax, påse och skämtade. Båda var dåliga förlorare märkte vi. Han var en god människa, som var en arbetsnarkoman. Han hade stjärntecknet Tvilling och jobbade som kommissarie. Han var även familjeinriktad och väntade barn med sin fru Catherine... Vänta? Med hans fru?!
Mitt humör sjönk och mina fjärilar dog inne i min mage. Jag suckade, mumlade något om att jag började känna mig trött och sa hej då.
Mitt humör sjönk och mina fjärilar dog inne i min mage. Jag suckade, mumlade något om att jag började känna mig trött och sa hej då.
Efter jag ätit upp dem brända våfflorna, gick jag och la mig i den stora sängen. Det var ensamt. Jag drog ett djupt andetag, låg och stirrade upp i taket och tänkte. Jag hade alltid varit ensam och aldrig riktigt haft tur med kärlek. Faktum är, varje kille jag haft känslor för har jag aldrig vågat säga det till. Förutom en gång. Men han hade krossat mitt hjärta genom att låtsas att han gillade mig tillbaka. Och någon vecka senare hade han avslöjat många hemligheter i skolan. Jag la mig på sidan och tittade på den tomma sidan, la en hand där och önskade sig någon bredvid mig...
(Bilder tagna utav mig i The sims 3! Ingen får stjäla eller ta utan tillstånd!)
(Bilder tagna utav mig i The sims 3! Ingen får stjäla eller ta utan tillstånd!)
