Samantha

Nu Äntligen!
Dem fem första deltagarna till säsong ett i skräckdokusåpan Are You scared? !

I detta inlägg får ni bara deltagarna sen imorgon eller senare idag ska jag försöka bygga huset.


Sophie -

      (Huvudbild)
(Helbild)

Anmälningsblankett:

Simmens namn: Charlize
Ålder: Ungdom
Kön: tjej
Yrke: håller på med hästar.
Familj: En syster

- Utseende -
Ansikte: Smalt, två leverfläckar
Ögonfärg: bruna
Hårfärg: blond
Hårfrisyr: långt nersläppt
Smink: rött läppstift
Ansiktshår (För män) :

- Kläder -
Vardagskläder: Shortsen man får i husdjur, och den långa tunika med dragkedja. Slavskorna.
Finkläder: Blommig klänning
Pyjamas: Trosor & BH
Idrott: Hotpants, t-shirt.
Badkläder: bikini, den från kvällsnöjen

Rädslor: Clowner och liemannen.
Övrigt: Egenskaper: ryttare och geni.

------------------------------
Felicia -
     (Huvudbild)
(Helbild)

Simmens namn: Phoebe
Ålder: Tonåring
Kön: Kvinna
Yrke: Grundskola
Familj: En syster, mor och far. Dock skilde hennes föräldrar sig när barnen var riktigt små, så hon har inte vuxit upp med sin syster (bor med sin pappa just nu)

- Utseende -
Ansikte: Ganska smalt.
Ögonfärg: Mörkblå.
Hårfärg: Blont.
Hårfrisyr: Långt, lite lockigt.
Smink: Lite svart kajal.
Ansiktshår (För män) : -

- Kläder -
Vardagskläder: Tights och en grå tunika.
Finkläder: Kort svart tajt klänning (gärna skinn)
Pyjamas: Brunt linne och trosor.
Idrott: Byxor som går till knäna och ett linne.
Badkläder: Svart bikini.

Rädslor: Spindlar.
Övrigt: Hon älskar sin far över allt annat.

---------------------------------

Andrea -
    (Huvudbild)
(Helbild)
Simmens namn: Leslie Erica Sanders
Ålder: Ungdom
Kön: Tjej
Yrke: Lärare
Familj: Skilda föräldrar, en mamma, pappa, styvmamma, en yngre bror, död tvillingsyster, och en 'plastsyster', som är äldre än henne.

-Utseende-
Ansikte: Smalt och ovalt, smala ögonbryn (som matchar hårfärgen).
Ögonfärg: Skogsgröna
Hårfärg: Svart
Hårfrisyr: Typ... Axellångt, sidbena ^^
Smink: Svart kajal, ganska mycket, mörk ögonskugga och ytterst lite, ljust rouge.

-Kläder-
Överlag: Svarta, långärmade/ med långa ben kläder, rätt tajta.
Vardagskläder: Svart, svart, svart... Hitta något snyggt ;) ^^
Finkläder: Svarta 'vampyrklänningen' (den långa, med tyg spänt runt midjan/magen typ c:, med det coola halsbandet ^^) & svarta, högklackade skor.
Pyjamas: Något svart o.o Typ tröja & trosor c;
Idrott: Svarta byxor & tröja, och skor c: Långärmat ^^
Badkläder: Svart bikini, den med 'ringar' på sidorna, c:

Rädslor: Marionettdockor och mörka, små utrymmen (hon har typ klaostrofobi)
Övrigt: Är väldigt smal, då hon tidigare lidit av ätstörningar, men är nästan frisk nu. Har klastrofobi, och hatar därför små utrymmen så som hissar, ofentliga toaletter och liknande. Älskar djur, speciellt hundar, men har för dåligt med pengar för att kunna skaffa en hund. Om hon någonsin skulle göra det dkulle hon skaffa en svart, lurvig en och döpa honom till Cherny, vilket betyder svart på ryska. Hennes favoritfärg är svart, och favoritmaten är sushi. Hennes livslånga önskan är att bli något med musiker, då hon spelar piano och gitarr. Hon är även väldigt vänlig, även om hon är något tillbakadragen och blyg.

(Kunde inte göra överlag tyvärr)

-----------------------------
Jennifer -
    (Huvudbild)
(Helbild)

Simmens namn: Kendra
Ålder: Tonåring
Kön: Tjej
Yrke: Grundskola
Familj: Pappa (hennes mamma är död) och en lillebror

- Utseende -
Ansikte: Smalt
Ögonfärg: Bruna
Hårfärg: Brunett
Hårfrisyr: Långt utsläppt, rakt (inte spikrakt)
Smink: Svag turkos ögonskugga, smal eyeliner
Ansiktshår (För män) : -

- Kläder -
Vardagskläder: Turkost linne, jeansshorts (med lapp)
Finkläder: Svart kort klänning, klackskor
Pyjamas: Turkos BH och trosor
Idrott: Turkost linne och svarta hotpants
Badkläder: Turkost bikini (sådan som man knyter i sidorna)

Rädslor: Blod och spöken
Övrigt: Hennes favoritfärg är turkos och hon är lite snobbig.
-------------------------------

Victor -
    (Huvudbild)
(Helbild)
Simmens namn: Yeon Yu-Chi Chio
Ålder: Ungdom
Kön: Kvinna
Yrke: författare
Familj: Mamma och Pappa

- Utseende -
Ansikte: Asiatiskt, men smalt.
Ögonfärg: Bruna
Hårfärg: svart
Hårfrisyr: ''Rakt''/ruffsigt halvlångt
Smink: Svag röd ögonskugga, eyeliner som framhäver ögonfransarna
Ansiktshår (För män) :

- Kläder -
Vardagskläder:Söt (blyg) klänning, ljusgrön, ljusrosa typ.
Finkläder:Lång mörkblå klänning
Pyjamas: Kort ljus rosa linne
Idrott: Roa linne, och rosa shorts
Badkläder: Röd bikini :3

Rädslor: Att bli ensam i ett mörkt rum. Blod, spöken och hundar.
Övrigt: Yeon är en tjej som sticker ut från sin stora släkt, men är det enda barnet till sina föräldrar. Hon är mycket söt, har rosiga kinder och älskar livet mest av allt. Hon älskar att fotografera och laga mat. Yeon har en märklig fobi för hundar, då dem alltid får för sig att ''attackera'' henne. Iaf, hon är söt, snäll, väldigt blyg, gillar att läsa böcker. Men ibland slår hennes personlighet över till ''I'm the best'' och hon blir lite utav en bitch som ska ha rätt och vet ALLT. ^^,

----------------------------


Så jag hoppas ALLA blev nöjda - försökte göra precis som ni beskrivit och jag själv blev nöjd.
Men kommentera och säg vad ni tycker.


Dokusåpan kommer börja snart, så jag hoppas ni är spända ;D

Det var rätt så öde i hundparken. Hon såg sig omkring, två randiga bollar låg i gräset och det fanns en massa buskar runt omkring. Bänkar stod längs murarna och om hon fick vara ärlig, så tyckte hon att det var mysigt här. Hon såg en man lite längre bort, med blå väst och håriga armar. Hon drog snabbt bort ansiktet, ville inte bli igenkänd. Hon svalde hårt och knöt nävarna när hon hörde tunga steg komma emot henne. Hon sneglade mot gräset framför henne och mannen stannade framför henne. Han sträckte fram högra handen och hon såg på honom, skakade hans hand. Han spände blicken i henne och hon log nervöst och stressat.
"Vem är du?"
Hon svalde, försökte minnas det namn hon sagt förut. Sanna? Sandra? Samantha? Sally!
"Sally, och du?" Frågade hon nervöst.
"Matt." Svarade han mörkt, men misstänksamt.
"Ny i staden?"
Hon nickade lite.
"Välkommen, hoppas du kommer att trivas."
Han vände sig om utan ett ord och gick därifrån, mot en annan allmän tomt, som låg i närheten. Hon såg på huset, stelnade till när hon såg att några poliser gick ut därifrån.

Snälla... Säg inget till polisen!
Hon var för desperat, så att hon nästan kunde sätta sig i gräset och be att hon kunde bli fri och slippa fly.
Hon svalde hårt, torkade bort en tår som rann ner ensam för kinden.
Hennes blick föll på gatan lite längre bort. Hon skyndade sig dit, men inte för snabbt. En vit häst stod mitt på gatan, frustade till och drog blicken mot henne. Hon svalde och drog fram handen.
Den vita hästen nosade henne på handen innan den puffade till henne lite lekfullt och lätt.
Rei log och klappade hästens mule, såg in i hästens mörka ögon.


Hästen frustade till igen, slickade till hennes ansikte innan den sprang iväg. Hon stod kvar, såg efter den, innan hon såg sig omkring. Hon gick fram till en kvinna som log svagt mot henne.
"Ursäkta, vet du vart frisören ligger?" Frågade Rei blygt och nervöst.
Kvinnan nickade, pekade ner mot gatan. "Inte alls långt härifrån." Sa hon och vände sig sedan för att fortsätta prata med den hon pratade med innan.
Rei nickade och gick åt det håll kvinnan pekat åt. Hon skyndade på stegen och såg ett hus dyka upp, med en stor skylt. "Frisör och tatuering salong." Läste Rei och öppnade dörren. Hon kom in till ett litet väntrum innan hon såg på priserna. Hon svalde och suckade. Det här skulle hon inte ha råd med på ett litet tag, hon var tvungen att ha dem pengar hon hade till mat och räkningarna.
Hon suckade.


Nästan precis bredvid salongen, låg det en klädbutik. Hon stod och funderade ett tag.
"Lika bra att kolla så att man vet..." Mumlade hon tyst för sig själv och gick ditåt.
 Hon klev in i butiken, såg sig omkring innan hon gick till damavdelningen. Hon kollade igenom kläderna och fick ett litet leende. Hade hittat några kläder hon gillade. Hon rätade på sig och tittade ut genom fönstret.
Skolan låg utanför, med en skylt utanför ett av fönstrena. Hon gick till butiksfönstret och läste på skylten.
"Vikare sökes, akut!"
Hon såg fundersam ut. Pengar som pengar.


Hon gick ut från butiken och mot skolan istället. Magen kurrade till och en suck lämnade hennes mun.
Hon öppnade dörrarna och klev in, letade efter rektorns rum.
Hon fick vänta i ca tio minuter, innan hon fick komma in..




Del 4 kommer så småningom - har bilderna redan, men har ingen ork att fortsätta skriva för tillfället :)

Efter att ha räknat klart simdalerna plingande det på. Hon fick en stöt i hjärtat och stelnade till. Hon drog långsamt huvudet mot dörren, men såg via fönstrena att det var en hel okänd person. Hon slappnade av och reste sig upp. Hon sköt in stolen och gick mot dörren. Hon hälsade på mannen, gillade inte riktigt hans blick. Han granskade henne noga, som om han läst morgontidningen.
Hon svalde hårt. Tänk om han hade gjort det?
Hon släppte hans hand.
"Jag är Jack, och ditt namn är?"
Hon såg nästan förskräckt ut. Hon var tvungen att komma på ett namn, snabbt.
"Sally." Han nickade men såg misstänksamt på henne. Hon svalde och slog ned blicken.
"Välkommen till kvarteret. Jag måste gå nu."
Han gick därifrån, möttee upp en kvinna.
Rei stod stilla kvar, kände hjärtat dunka hårt.
"Snälla... Han får inte ha läst morgonstidningen..." Sa hon tyst för sig själv med en bönfallande ton.



Hon stod fundersamt på verandan ett tag, innan hon låste dörren och gick nerför trappan. Hon drog upp den gamla mobilen och slog taxi numret.

Efter ett par minuter la hon ner telefonen i sin ficka igen och gick fram till gatan, väntade på taxin. Hon såg fundersam ut och hörde hur en bil kom körandes mot henne. Hon hade först trott att det varit hennes far, men det visade sig att det var taxin. Hon suckade, började tycka att hon var lite för löjlig nu. Hon satte sig i baksätet och såg att det var samma chaufför som skjutsat henne hit.
"Nämen, så du är här igen." Han log och Rei besvarade leendet smått.
"Vart ska du då?"
Hon såg fundersam ut och svalde. "Du sa att denna stad var mer en djurstad?"
Chauffören nickade.
"Finns det en hundpark?"
"Självklart det finns det, kära du."
Rei log svagt och chauffören körde åt hundparken.
Det var tyst under bilresans korta färd, vilket Rei gillade. Hon såg en pool som liknande ett hundben.
"Då var vi framme, och behöll pengarna."
Hon såg på honom. "Säkert att du inte vill ha pengarna?"
Han nickade. "Jag har läst tidningen, var försiktig bara."
Hon såg förvirrat på honom, men nickade och tackade.
Hon stängde igen dörren och såg mot hundparken, började gå ditåt.




(Åh, vill ha en titel till min historia, men har ingen idé ._. )

"Varför skulle vi vilja ha dig här?" Faderns röst ekade i Reis öron.
"Stick, försvinn. Precis som vår mor!" Det var Reis äldre bror.
Hon stirrade bara på dem två, innan hon vände sig tvärt och sprang ut.
"Rei, vänta!" Ropade fadern men en plötslig vänligare röst.
Hon fortsatte att springa, bara att springa utan något färdmedel.
Men Simdaler hade hon, dock hur mycket hade hon ingen aning om..

Rei slog upp ögonen. Hon låg lutad mot baksätet med ansiktet mot fönstret. Hon såg sig omkring, kände inte igen sig.
"Är du okej?" frågade chauffören och hennes blick föll snabbt på honom.
"Jag är okej. Är det här Appoloosa Plains?" Frågade hon, trött men vänligt.
Han nickade. "Första gången du är här?"
Rei nickade och såg ut genom det smutsiga fönstret, mot en park där några hundar sprang och lekte med varandra.
"Du kommer att gilla detta ställe om du är en djurmänniska. Det strövar omkring djur här och alla i grannskapet är trevliga." Sa han och hon såg fundersamt på honom.
Hon nickade bara och såg sedan ut igen, mot en grupp människor som stod och pratade medan deras hundar låg ner på marken, såg på varandra eller bara sov.
Hon svalde och såg bakåt.
"Hur långt ifrån ligger Appoloosa Plains från Bridgeport?"
Taxichauffören såg på Rei i backspegeln med ett höjt ögonbryn.
"Väldigt långt, kära du. Det här är landet. Om jag vet rätt, så är Bridgeport en stor stad? Huvudstaden?"
Rei nickade. "Ja, det är den. Hur många mil..?"
Han såg fundersam ut och höll blicken på vägen för att inte köra av den eller köra på något hemlös djur.
"Lite över 50 mil, skulle jag tro. Kanske mer." Sa han och hon såg på honom, nickade och kände hur hon slappnade av.
Hon var rädd att någon skulle hitta henne, någon hon försökte komma bort från, men tänkte att det skulle vara helt omöjligt. Det borde det vara.



Taxin stannade in framför ett övergivet, gammalt hus. Rei såg på huset, suckade då det var det enda som varit ledigt. Eller snarare sagt, det hade nyligen blivit övergivit. Dem som bott där tidigare hade lämnat alla möbler, allting i huset och låtit allting blivit möglat, slitet och allt annat.
Hon suckade tyst och klev ut ur taxin. "Tack för skjutsen." Sa hon vänligt och han nickade.
"Med nöje, och behöll pengarna. Jag tror du behöver dem mer än vad jag behöver."
Rei nickade och fick fram ett litet leende. "Tack."
Han nickade och när hon stängde dörren körde han iväg. Rei såg på huset innan hon långsamt gick ditåt.
Hon gick upför trapporna och stoppade in nyckeln i nyckelhålet. Hon låste upp och stannade innanför, lät dörren vara öppen. Hon såg in mot hallen, vardagsrummet och köket. Allting satt ihop. Hon rynkade på pannan och suckade, stängde dörren och gick in lite mer.
"Det är väl bättre än inget.." Mumlade hon tyst för sig själv, tyckte det var för öppet men antog att hon skulle vänja sig till slut.
Hon drog bort håret från ansiktet och tänkte på sig mål hon skulle uppnå.
Strömmen fungerade i alla fall, och hon hoppades på att vattnet och värmen skulle fungera som vanligt.



Hon hörde någon cykel stanna till utanför och hon drog blicken mot fönstret. Hon såg på den lilla pojken som hoppade av cykeln, la ner en tidning nedanför trappan och cyklade vidare sedan. Hon svalde, öppnade dörren och gick ner för att hämta tidningen. Hon satte sig vid schackbordet och öppnade tidningen. Det första hon såg var en bild på sig själv. Under stod det en liten text.
"EFTERLYST FLICKA VID 18 ÅR!
Min dotter försvann spårlöst för någon dag sedan och vi har inte hittat henne alls. Jag och hennes fem år äldre bror hoppas starkt på att någon hittar henne och tar med henne tillbaka till Bridgeport.
Vi saknar henne otroligt mycket och vill ha tillbaka henne."
Rei fnös och tryckte ihop tidningen innan hon kastade den framför sig mot den andra stolen.
Det skulle vara hopplöst att gå runt i staden i samma kläder och frisyr som hon alltid haft.
Hon var tvungen att göra om sig totalt. Hon drog upp simdalerna och la dem på schackbordet, brydde sig inte om att hon råkade välta några schackpjäser.
"100.. 300.. 500.. 1000." Hon suckade tyst och la ner simdalerna i fickan.
Hon hade 1000 Simdaler och det skulle hon inte klara sig långt på. Speciellt inte om hon skulle gå till en frisör och en klädbutik.

När Gwen slog upp ögonen, var hon i någon slags källare med trista tapeter och det fanns inga fönster. Det var nästan deprimerade.
Det var alldeles tyst och hon trodde att hon levde. Hon skrek till när någon la handen på hennes axel. Hon snodde runt och stirrade på en man med en svart kappa och huva över sig och med skelett som händer.
Är det här något slags skämt eller är det bara Halloween? tänkte hon.
"Det är inget skämt. Det är verklighet." Sa mannen och Gwen ryckte till, hade han läst hennes tankar?
"Vem.. är du?" Frågade hon dumt och han la huvudet lite på sned.
"Liemannen, the Riper, Döden. Jag har olika namn." Svarade han mörkt och nästan trevligt, i alla fall av det Gwen hörde.
"Så.. jag är död?"
"Klipsk flicka. Ja, det är du, Gwendolyn Rose Richer. Jag tänkte ge dig en chans, men du får själv bestämma om du vill eller inte."
Gwen såg förvirrat på honom. "Vad för chans?"
"Du får vara kvar på jorden eller vara i underjorden - du bestämmer."
Gwen svalde och hann knappt tänka innan hon svarade. "Jorden!"
Han nickade och tog hennes hand. "Det finns en nackdel.." Sa han innan han försvann och Gwen blev stående med ett förvirrat uttryck.


2 år senare...
Angelica stod utanför huset, hade valt att inte begrava sin dotter i kyrkogården. Hon svalde och tårarna rann nerför hennes kinder.
Hon hade redan en annan dotter, men mannen James var kvar i huset med henne. Hon svalde hårt och fick inte stopp på tårarna, hade aldrig förstått vad som hade hänt när hon hade hört ett skrik och ett biltjut. Hon och James hade sprungit ut och till deras fasa hade Gwendolyn legat ute på den jordiga gatan, alldeles blodig och bilen hade kört ner för bron, rakt ner i vattnet. Föraren och Gwen hade inte överlevt.
Det var inte många som kommit på begravningen, bara Angelica, James, Gwens vän Emerald och hennes mamma Holly.
Holly hade suttit och tröstat Angelica nästan hela kvällen och Emerald hade suttit vid Gwens nyfödda lillasyster Rose, tagit hand om henne och gråtit.

Angelica ryckte till. James hade lagt en hand på hennes axel och deras dotter Rose satt på marken vid hennes fötter. Hon log och James torkade bort hennes tårar. Hon bar upp Rose och kramade om James lite som besvarade kramen.
"Det kommer att gå bra, älskling." Sa han vänligt och dem båda kysstes innan dem gick in i huset.



Angelica hade lagt ner Rose i sovrummet och hon och James hade satt sig utanför för att se på tv.
Angelica satt och lekte med en sliten docka hon hade fått när hon fötts, av några avlägsna släktingar. Hon satt och kramade om dockan medan tåraran rann svagt nerför hennes tårar. Hon visste inte riktigt varför, eller vad som hänt. Hade bara en känsla av att hon förlorat någon och blev därför ledsen. Hon kramade om dockan mer och några tårar rann ner på dockan, men torkade snabbt. Hon reste sig upp, kramade om dockan och gick klumpigt mot spjälsängen. Hon hade lyckats fått ett sätt att komma upp där utan hjälp. Hon la sig ner efter att ha klumpigt klättrat dit.



Gwen vaknade upp och såg att hon låg i sitt rum, på sin gröna täcke. Hon såg förvirrat omkring sig. Hennes blick fastnade i spegeln och hon såg sig själv, genomskinlig och spöklik. Hon svalde och reste sig snabbt upp och klättrade ned. Hon sprang uppför trappan och såg sig omkring, men hela huset var svart. Hon gick försitkigt in till sina föräldrars rum och såg dem ligga och sova. Hennes blick föll på en liten flicka som låg i spjälsängen. Hon gick fram dit och la huvudet på sned. Var det där hennes lillasyster?
Hon svalde och drog sin hand mot hennes kind, torkade bort sin lillasysters tårar och log.
"Du behöver inte vara ensam längre, jag är här." Sa hon vänligt och satte sig ned på golvet, framför sin systers spjälsäng och svalde.


Några år senare..

Gwen hade blivit tonåring och Rose barn. Rose hade som småbarn sett sin storasyster och dem två hade blivit bästa vänner. Hennes föräldrar trodde bara Rose började bli galen och hade därför skickat henne till någon psykolog på sjukhuset.
Rose fick ensam gå på bussen, men helt ensam var hon inte. Hennes storasyster Gwen satt bredvid och höll henne i handen, så gott som det gick.
"Varför måste jag åka dit?"
"För mamma och pappa vet inte riktigt att du sitter och pratar med mig, och att de mår dåligt.." Svarade hon lugnt och såg framåt, sneglade smått mot busschauffören för att se till att han inte märkte att Rose satt och pratade med sig själv.



Gwne hade blivit överasskad när hon skulle iväg från sjukhuset, då hennes mamma skulle hämta Rose. Hon hade träffat på sin bästis Emerald som sett Gwen och sprungit fram till henne. Hon hade inte ens blivit rädd när hon såg att Gwen var ett spöke, utan bara glad att hon var där. Dem kramade om varandra så gott det gick innan de tog taxin hem till Emerald - bättre det än att åka hem till Gwen när hon ändå är död.
Båda svalde och Gwen lutade huvudet mot Emeralds axel och hon la armen om henne, brydde sig inte alls om vad taxichauffören skulle tycka.


Del 2 slut!
Och det kanske är sista delen. Familjen är borttagen på mitt sims och jag har inga fler bilder.
Men om ni vill, så kan jag fortsätta utan bilder. Ni väljer! :)

Simma lugnt!

Prolog
Att vara i livet är tufft och mystiskt.
Det händer alltid något varje dag, rutin eller inte.
Det är fortfarande mystiskt hur fort ett liv kan försvinna och hur snabbt ett liv kan förändras.
Det är alltid någon som dör varje dag, men... Tänk om det skulle hända ens egna familjemedlem?
Det är svårt att tänka sig det och det är om detta ämne denna historia kommer att handla om.


Kapitel 1

Denna historia handlar om den speciella flickan Gwendolyn Richer, som har ett svårt och sorgset förflutet. Hennes enda mål är att skaffa sig ett bättre liv, att skriva ett nytt kapitel - men kommer att behöva stöd för att hamna på rätt stig av vägen.
Hon lever i en fattig familj, med sina föräldrar. Hon är ensambarnet och känner att hon behöver någon att lägga sin tillit på.
Hon och hennes föräldrar har nyligen blivit vräkta från deras förra hus i Sunset Valley och har nu flyttat till Twinbrook. Dock inte till det stället man kunnat trott. Utan dem har flyttat till ett träsk, i ett litet och inte alls för dyrt hus.
Trots att dem flyttat nyligen och Gwen mår dåligt och är ständigt nere, vill hennes föräldrar att hon kommer att trivas i den nya skolan och få nya vänner.
Dem vill verkligen få deras dotter att må bra igen och inte sjunka ned åter igen till mörkret...


Efter det gått några dagar har Gwen börjat vänja sig med den nya skolan och redan fått en speciell vän. Alla andra eleverna är rädda för Gwen, men hennes speciella vän gillar henne som hon är och att hon börjat i deras skola. Gwens föräldrar har märkt att hon gjort framsteg och blivit gladare, vilket gör dem väldigt stolta och glada.




Det blev fredags kväll och Gwen bestämde sig för att bjuda över sin vän Emerald Greenwood. Hon tackade självklart ja och dem fick vara ensamma hemma tills sent på natten - då Gwens föräldrar jobbade sent.
Men det gjorde dem inget. Gwen och Emerald satte sig utanför det lilla huset, ute vid mörkret, och började berätta en historia.
Gwen tände ficklampan och satte den under sitt ansikte, såg framåt för att ge inlevelse i berättelsen.
"... Dörren smällde igen bakom dem och dem stod i en lång korridor. Alla lampor var sönder utom en. Lampan över dem blinkade till då och då och mannen som stod längst fram, såg en skugga av ett litet barn. Varje gång lampan blinkade till, kom skuggan närmre och varje gång barnet kom närmre såg dem att det var en liten flicka i en röd klänning och blodiga fötter som var framför dem..."
Gwen tystnade och Emerald såg förväntansfullt och skräckslaget på sin bästa vän. ".... BU!" skrek Gwen till och Emerald skrek till av förtjusan och skräck.
Båda började skratta och kramade om varandra medan de gick in till huset.



Efter helgen var det en ny skoldag och Gwens klass skulle på utflykt. Det första Gwen hade sett när hon kommit till skolan, var att Emerald klippt håret, färgat om det och köpt nya kläder. Hon liknade Gwen lite mer och hon blev bara otroligt glad över det. Dem kramade om varandra och gick tillsammans på bussen och satte sig längst bak. Dem satt och skrattade och skämtade under bussresan till kyrkogården.
När dem klev av gick läraren framför alla elever som stirrade på dimman som låg över kyrkogården. Vissa stirrade av skräck och andra stirrade av förtjusning. Eleverna sprang mot katakomben medan läraren skyndade sig stressat efter. "Håll ihop.." Var det sista man hörde innan dörren stängdes bakom läraren och Gwen blev kvar ute ensam. Hon såg sig omkring lite snabbt, kände sig iakttagen men tänkte inte mer på det och skyndade in efter Emerald och resten av klassen.



När Gwen kom på stigen hemåt, stannade hon, hörde något prasslande vid buskarna. Hon såg ditåt innan hon såg framåt, mot dörren som stod öppen och hennes föräldrars röster hördes. Hon gick lite närmre och lyssnade på vad dem sa. "James, älskling! Vi måste flytta. Jag är gravid, och vi har inte plats med ett till barn i huset!" Gwens mammas röst var nästan bönfallande. "Snälla Angelica, vi kan inte flytta. Vi måste spara ihop pengar tills vi kan flytta och det kommer ta år tills dess!" James röst var irriterad, som om han fått säga det en antal gånger.
Gwen var förvirrad. Var hennes mamma gravid? Varför hade hon inte fått reda på något? Varför grälade dem om att de inte fick plats med ett till barn i huset? Vad skulle hända med henne?
Frågorna virvlade runt i hennes huvud och hon såg bara tomt mot huset.


Gwen bestämde sig.
"Inte... plats med ett till barn i huset?" Gwen svalde hårt och vände sig snabbt om med ryggen mot huset. Hon sprang snabbt mot gatan, såg sig inte för innan det var försent. Det blev mörkt för ögonen och hon mindes ingenting mer....



Vad tyckte ni? :D
Del 2 kommer att komma senare, dock efter jag köpt Sims 3 Husdjur (Om jag inte har tid emellanåt) :D

Simma lugnt!